publicerad: 2021  
finna sig fann funnit, presens finner
finn·er sig
verb
finn`a sig
1 an­passa sig (till) och acceptera något obehagligt
JFR foga sig 1, resignera
någon finner sig i något/att+verb/sats
någon finner sig i något
någon finner sig i sats
någon finner sig i att+verb
finna sig i sitt öde; vi kan inte finna oss i att bli över­körda gång på gång
finna sig själv komma fram till sin egentliga personlighetunder ton­åren försöker många ungdomar att finna sig själva
finna sig (väl) till rätta se rätta
belagt sedan 1662; till finna
2 bevara (eller åter­vinna) fattningen särsk. om att ge träffande svar
någon finner sig
hon fick skarp kritik men fann sig och gick i svaro­mål
belagt sedan 1709
3 konstatera sig vara i viss situation
någon finner sig adj
han fann sig ut­manövrerad av styrelsen
belagt sedan 1692