publicerad: 2021  
fira firade firat
verb
fi`ra
1 upp­märksamma (positiv händelse) genom att ordna festlighet
JFR 2hylla 1
någon firar (någon/något/sats) (med något)
någon firar (någon) (med något)
någon firar (något) (med något)
någon firar (sats) (med något)
fira jul; fira mor­mors födelse­dag; de firade segern med en flaska champagne; man firade stadens 700-års­jubileum
○ spec. i religiösa samman­hang
fira helg; fira natt­vard
○ äv. med konstruktions­växling hedra med festlighet
fira födelsedags­barnet
○ äv. vanligen perfekt particip prisa
en firad primadonna
○ äv. var­dagligt festa (med alkohol) utan spec. an­ledning
vara ute och fira
○ äv. något ålderdomligt ta ledigt från arbetet utan lov
JFR skolka
Är han sjuk? – Nej, han firar idag
belagt sedan 1541; av lågtyska firen med samma betydelse; av lat. feria´ri 'hålla vilo­dag'; jfr ur­sprung till ferie
2 komma (någon) att få upp­leva fram­gång eller dylikt
någon/något firar något
någon firar något
något firar något
hans metodiska spel firade triumfer
belagt sedan 1820
3 låta förflyttas ned­åt genom att gradvis släppa efter på rep
någon firar (ner) någon/något (någonstans)
någon firar (ner) någon (någonstans)
någon firar (ner) något (någonstans)
fira seglen; fira båten i sjön
○ spec. med av­seende på person ofta refl. och med partikelnner
någon firar (ner) sig (någonstans)
han firade ner sig längs repet
belagt sedan 1558; av lågtyska firen med samma betydelse; av ovisst urspr.
firafirande, firning
fira av