SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
expedie´ra verb ~de ~t ex·pedi·er·ariordning­ställa och vidare­befordra till beställare, kund etc. af.handel.JFRcohyponymbetjäna 1 expediera recept­belagd medicinde expedierade 800 ton last på två timmaräv. med avs. på kundbetjäna kan du expediera den damen?äv. försvagatarbeta med och av­sluta ngt JFRcohyponymutföra 1cohyponymverkställa ut­redningen om presstödet expedierades snabbtäv. bildligt, särsk.besegra han expedierade tre mot­ståndare på en timmeexpediera ngt, expediera (ngn)sedan 1638via fra. av lat. expedi´re ’ut­reda’, eg. ’lös­göra (fötterna)’, till ex- ’ut’ och pe´s ’fot’ Subst.:vbid1-145334expedierande, vbid2-145334expediering; expedition