SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
extravagant [-an´täv.-aŋ´t] adjektiv, neutr. ~ extra·vag·antsom ger in­tryck av rikedom bl.a. genom över­dådigt levnads­sätt; om person admin.psykol.en extravagant ung man med rika föräldraräv. om handling e.d.hans extravaganta klädselsedan 1739av fra. extravagant ’över­driven; besynnerlig’; till 1extra och lat. vag´ans, pres. part. av vaga´ri ’vandra om­kring; vara o­stadig’; jfr vag, vagabond, vagant