SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fadd´er substantiv ~n faddrar faddr·ardopvittne urspr. med upp­gift att hjälpa till med barnets upp­fostran relig.sociol.yrk.faddergåvaNN stod fadder vid dopetäv. om person som hjälper ngn (i begynnelseskede), ibl. med pengar, el. står som initiativ­tagare till ngtfadderbarnfadderverksamhetu-landsfadderhon är fadder för några av de ny­inskrivna studenternapartiet vill gärna stå fadder för reformenngns fadder, fadder till/åt ngn, fadder för ngn/ngtsedan 1491Skrifter till Läsning för Klosterfolkfornsv. fadder; av lågty. vadder med samma betydelse, även gevadder (ty. Gevatter); efter lat. compat´er ’medfader’