publicerad: 2021  
framträda framträdde framträtt, presens framträder
verb
fram`träda
1 äv. lös förbindelse, se träda fram visa sig för större grupp t.ex. för offentligheten, och vanligen säga, sjunga etc. något
JFR 2framträdande, uppträda 3
någon framträder (med något) (någonstans)
någon framträder (som någon/något)
någon framträder (som någon)
någon framträder (som något)
han förbjöds att fram­träda offentligt; vittnen kallades att fram­träda in­för juryn; hon ville inte fram­träda med sitt namn i tidningen
○ äv. mer abstrakt
fram­träda med krav på ny­val
belagt sedan 1541
2 äv. lös förbindelse, se träda fram (så småningom) synas tydligt
något framträder
långt borta i öst började landskapet fram­träda; hon log så att groparna i kinderna fram­trädde
belagt sedan 1647
framträdaframträdande