publicerad: 2021  
fria friade friat
verb
fri`a
1 formellt be att få gifta sig med någon; nu­mera ålderdomligt som ceremoni
SE frieri JFR gilja
någon friar (till någon) (med något) någon friar (hos någon) (för någon)
han friade (till henne) och fick ja
förr äv. genom om­bud
han friade hos stor­bonden för sin son
äv. bildligt försöka vinna popularitet med olika medel
politikerna friar till väljarna med fagra löften
belagt sedan början av 1500-talet (Ett forn-svenskt legendarium); fornsvenska fria; av lågtyska vrien 'fria; gifta sig med'; samma ord som isl. frjá 'älska'; besläktat med fred
2 förklara oskyldig i el. utan­för dom­stol
SYN. frikänna MOTSATS 2fälla 3
någon friar (någon) (från något)
hellre fria än fälla; fria sig från miss­tankar
äv. försvagat
hemma­laget ville ha straff men domaren friade
belagt sedan 1390; till fri 1
friafriande