publicerad: 2021  
frihet friheten friheter
fri·het·en
substantiv
fri`het
1 fritt till­stånd
JFR befrielse 1
(i) frihet
frihet (från någon/något/att+verb)
frihet (från någon)
frihet (från något)
frihet (från att+verb)
frihet (att+verb)
ny­vunnen frihet; ge slavarna friheten
○ spec. i politiska samman­hang
frihetshjälte; frihetstörstande; frihetsälskande; pressfrihet; samvetsfrihet
tankens frihet; forskningens frihet; den franska revolutionens paroll "frihet, jäm­likhet, broderskap"; ett folk som kämpar för sin frihet
○ spec. med ton­vikt på rättighet att ut­trycka sig, välja m.m.
konstnärlig frihet; politiska fri- och rättigheter
○ ibland skämtsamt
komikerna släpptes fram i full frihet
belagt sedan mitten av 1400-talet (Konung Christoffers Landslag); fornsvenska frihet; till fri och -het, av lågtyska -heit, urspr. ett själv­ständigt ord, besläktat med heder, och med bet. 'beskaffenhet; värdighet' m.m.
2 till­stånd som inte belastas av något oönskat
portofrihet; straffrihet
belagt sedan början av 1400-talet förordning utfärdad av kung Magnus med föreskrifter för invånarna i Uppsala (Svenskt Diplomatarium)
3 tillåtelse
hon har full frihet att välja en lättare upp­gift
poetisk frihet frihet att i poesi av­vika från normalt språk­bruk
belagt sedan 1484 Josua bok, Domare boken
4 i vissa ut­tryck egen­mäktigt beslutad rättighet
(ta sig) friheten (att+verb) (ta sig) friheter (mot någon)
han tog sig friheten att skriva till ministern personligen; hon tog sig friheter som an­sågs för­behållna cheferna
○ ibland med an­tydan om sexuella trakasserier
han tog sig friheter mot de unga flickorna
belagt sedan 1716
Frihet är det bästa ting,
där sökas kan all världen om­kring,
den frihet kan väl bära. Biskop Tomas, Frihetsvisan (1400-talet)