SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fak`tum substantiv ~ el. ~et, plur. fakta el. ~, best. plur. fakta el. ~en fakt·um·etsak­förhållande som inte kan bestridas af.JFRcohyponym1data konstatera faktumdet faktum att medel­livslängden ökar på­verkar pensionernaatt jorden är rund är ett faktumi plur. ofta i mots. till tyckandenbevisfaktakalla faktafakta och syn­punkteribl. äv. för att under­stryka att ngt är o­återkalleligt e.d.om­byggnaden är nu ett faktumställas in­för full­bordat faktumäv. för att an­tyda att ngt är viktigt, anmärknings­värt, förvånande e.d.i vissa ut­tryck han har inte spelat bra, men faktum är att han har vunnit åtta av sina tio senaste matcherman kan kritisera boken, men faktum kvar­står: det är den hit­tills bästa biografin över NNdet faktum (SATS), fakta (om ngt/SATS)alla fakta på bordet allt som har betydelse öppet redo­visatse till att ha alla fakta på bordet innan du skriver på några papper fakta i målet viktiga sak­förhållanden i samman­hangetsärsk. jur. men äv. all­männarealla fakta i målet talar för ett god­kännande av freds­avtalet sedan ca 1755av lat. fac´tum ’ngt gjort, färdigt, verkligt’, till fac´ere ’göra’; jfr facit, faktisk Fakta kan bara vara pluralform; *ett fakta är felaktigt.