SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
falang´ substantiv ~en ~er fal·ang·en1riktning in­om politiskt parti el. annan organisation admin.pol.högerfalangvänsterfalangpartiets ny­liberala falangen falang (av/inom ngt), en falang (av ngra)sedan 1850av fra. phalange ’fingerben, tå­ben; strids­gruppering’; av grek. phal´anx ’djup, sluten slag­ordning’, eg. ’runt trä­stycke, stor käpp’; besl. med balk, bjälke 2tungt infanteri grupperat på linje under antiken histor.admin.mil.yrk.sedan 16823ben i finger eller tå med.tummen har två falanger, pek­fingret tresedan 1818