SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
falkene`rare substantiv ~n äv. vard. falkenerarn, plur. ~, best. plur. falkenerarna falk·en·er·ar·enperson som dresserar rov­fåglar för jakt och har hand om dem under jakten jakt.yrk.sedan förra hälften av 1300-talettestamente upprättat av hövitsmannen i Finland Matias Kettilmundsson (Svenskt Diplomatarium)fornsv. falkenär; av medeltidslat. falcona´rius med samma betydelse, till senlat. fal´co ’falk’