publicerad: 2021  
frukta fruktade fruktat
verb
fruk`ta
1 vara rädd för någon/något som kan åstad­komma något obehagligt
någon fruktar någon/något/att+verb/sats
någon fruktar någon
någon fruktar något
någon fruktar sats
någon fruktar att+verb
någon fruktar för något
frukta för sitt liv; om ni ger er har ni ingen­ting att frukta
äv. befara
militären fruktade att en invasion var på väg; jag fruktar att vi har sett honom för sista gången
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst); fornsvenska frukta; av lågtyska vruchten med samma betydelse; av ovisst ur­sprung
2 något ålderdomligt hysa vördnad för Gud
någon fruktar någon
frukta Gud och älska sin nästa
belagt sedan ca 1420 Bonaventuras Betraktelser
fruktafruktande, fruktan
Vi skola frukta och älska Gud. Svensk övers. av inledningsorden till var och en av förklaringarna till de tio bud­orden i Luthers katekes (1529)