SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
falsett´ substantiv ~en fals·ett·enhögt röst­läge med tunn klang­färg komm.musiktala i falsetthan var så upp­rörd att rösten gick upp i falsettspec. om av­siktligt högt röst­läge, hos tenorersjunga i falsett(i) falsettsedan 1780av ita. falsetto med samma betydelse, eg. ’falsk röst’, till fal´so, lat. fal´sus ’falsk’