publicerad: 2021  
1fånga fångade fångat
verb
fång`a
● skaffa sig fysisk kontroll över något (levande el. icke-levande) som dit­tills rört sig fritt
JFR fånga in, fängsla 1
fånga (in/upp) någon/något (med något)
fånga (in) någon (med något)
fånga (in) något (med något)
fånga (upp) någon (med något)
fånga (upp) något (med något)
fånga tjuven; fånga (in) vilda djur; mål­vakten fångade bollen; fånga något i flykten
○ äv. om icke-levande före­teelse
seglen fångar vinden
○ äv. med av­seende på något abstrakt dra till sig
han försökte fånga deras upp­märksamhet
○ spec. med av­seende på in­tryck eller dylikt ibland med partikelnupp lyckas upp­fatta och hålla kvar och ev. åter­ge
fotografen hade lyckats fånga stämningen väl
fånga dagen se dag
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska fanga; av lågtyska vangen med samma betydelse; nära besläktat med 1få 1; jfr ur­sprung till fiskafänge, fånge, fångst, fängelse
fångafångande, fångst
fånga in
2fånga ingen böjning
substantiv
fång`a
ta någon till fånga ta fast någonde bordade skeppet och tog besättningen till fånga
ta sitt förnuft till fånga se förnuft
belagt sedan ca 1452 (Nya eller Karls-Krönikan); böjnings­form av fånge