publicerad: 2021  
färdig färdigt färdiga
färd·ig
adjektiv
fä`rdig
1 som bringats till (önskat) resultat helt nyligen
SYN. klar 3
färdigbehandlad; färdigbyggd; färdigkokt
färdig (att+verb)
färdig (för/med/till något)
färdig (för något)
färdig (med något)
färdig (till något)
mid­dagen är färdig; boken blir färdig i vår; varorna är färdiga för leverans
○ spec. ibland substantiverat redan iordning­ställd för kommande bruk
färdigförpackad; färdiglagad
han köpte färdigt hellre än att laga själv
○ äv. om person, spec. som (just) bringat något till resultat
han är färdig med mid­dagen
○ spec. äv. som av­slutat alla för­beredelser för något
JFR redo
han är färdig att resa
○ spec. äv. ut­examinerad, behörig
hon är färdig läkare
fix och färdig se fix
klara, färdiga, gå! se klar
vara färdig med någon inte vilja ha mer med någon att göraefter skils­mässan kände båda att de var färdiga med var­andra
belagt sedan 1407 (frälsebrev utfärdat av kung Erik (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska färþogher 'frisk; duglig; full­bordad'; trol. av lågtyska verdich, eg. 'redo till färd'
2 som nästan drivits till visst handlande (av känslo­mässig natur), visst till­stånd eller dylikt
gråtfärdig; svimfärdig
färdig (att+verb) färdig (för något)
hon var färdig att spricka av ilska; han var färdig att svimma av trötthet
○ äv. helt ut­tröttad
JFR slutkörd
efter en dag med barnskrik och blöj­byten är man rätt färdig
○ äv. om före­mål som är i sådant (dåligt) skick att viss behandling är motiverad
rivningsfärdig
bilen är färdig att skrotas
○ ibland i absolut an­vändning kritisk(t), problematisk(t)
nu är det färdigt, larmet har gått!
belagt sedan 1733
3 vanligen i vissa sammansättn. skicklig
fingerfärdig; slagfärdig
frisk och färdig se frisk
belagt sedan början av 1500-talet Skrå-Ordningar