publicerad: 2021  
1föga som komparativ används mindre; som superlativ används minst
adverb
fö`ga
● i liten grad eller om­fattning
MOTSATS mycket JFR 1lite
en föga givande till­ställning; ett föga upp­lysande exempel; kritiken berörde honom föga
belagt sedan början av 1500-talet (Nya Krönikans fortsättningar eller Sture-Krönikorna); fornsvenska fögha; av lågtyska vöge med samma betydelse, eg. 'passande; måttlig'; jfr ur­sprung till foga
2föga ingen böjning, som komparativ används mindre; som superlativ används minst
adjektiv
fö`ga
● som har liten grad eller om­fattning
JFR någon 2
hon visade föga intresse för arbetet
○ äv. i substantivisk an­vändning
om detta är föga att säga
belagt sedan mitten av 1400-talet (Svenska Medeltids Dikter och Rim); fornsvenska fögha; se ur­sprung till 1föga
3föga ingen böjning
substantiv
fö`ga
falla till föga ge upp sitt mot­ståndmot något: det på­stods att regeringen fallit till föga för den all­männa opinionen; efter flera timmars förhör föll han till föga och erkände brottet
belagt sedan 1476 (Stockholms Stads Tänkeböcker); fornsvenska fögha; efter lågtyska in de vöge fallen med samma betydelse, till vöge 'samman­fogande; passande sätt'