SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
farfar äv. farfaderfarfader [far´-el.far`-] substantiv farfadern farfäder far|­far, far|­fadernfar till (en viss persons) far släkt.yrk.ngns farfar, farfar till ngnsedan 1000-talet SOU; i nuv. form ca 1600runsten, Vallentuna, Uppland (Sveriges runinskrifter)runform faþurfaþur (ack.), fornsv. faþur faþir