publicerad: 2021  
förhållande förhållandet förhållanden
för·håll·and·et
substantiv
förhåll´ande
1 sam­spel mellan de viktiga faktorerna i ett visst samman­hang
(under adj) förhållanden
idealiska förhållanden; besvärliga förhållanden rådde under loppet; sjöarna försuras allt­mer, vilket är ett förhållande som inte upp­märksammas till­räckligt
sär­skilt beträffande sociala och ekonomiska faktorer
anställnings­liknande förhållanden; arbeta under slav­liknande förhållanden; hon kommer ur små förhållanden
äv. om mer konkret till­stånd
höjdförhållanden; vindförhållanden; väderleksförhållanden
körkortsutbildning under realistiska förhållanden
under inga förhållanden inte under några om­ständigheterventilerna får under inga förhållanden vara helt stängda
belagt sedan 1809; till förhålla i bet. 'bete sig'
2 sätt att fungera i ömse­sidigt ut­byte med någon annan part el. mellan (flera) olika parter
ett förhållande (mellan några)
ett förhållande (till någon/något)
ett förhållande (till någon)
ett förhållande (till något)
ett förhållande (med någon)
förhållandet mellan makarna försämrades; landets förhållande till andra nationer; förhållandet mellan dikt och verklighet
äv. om enkelriktad relation
hon har ett gott förhållande till sina föräldrar; hans ambivalenta förhållande till den moderna konsten; hon har ett kluvet förhållande till sin hem­stad
sär­skilt om kärleks­förbindelse
distansförhållande; kärleksförhållande; parförhållande; samboförhållande
ett fritt förhållande; ett utom­äktenskapligt förhållande; trots att båda var gifta på varsitt håll hade de ett lång­varigt förhållande med var­andra
belagt sedan 1800
3 om­fattning hos något i en jäm­förelse
förhållandet (mellan några) (i) förhållande (till något)
förhållandet mellan de längre sidorna i triangeln är 3 till 2
spec. i en typ av ut­tryck
han var stor i förhållande till sin ålder
ibland äv. icke-neutralt
resultatet står inte i något rimligt förhållande till kostnaderna
belagt sedan 1744