publicerad: 2021  
förnuft förnuftet
för·nuft·et
substantiv
förnuf´t
● (människans) förmåga till tänkande, gott om­döme och sunt besluts­fattande
JFR förstånd 1, intellekt, vett
förnuft och känsla i lagom blandning
○ ofta om förmåga till enkelt praktiskt tänkande
bondförnuft; snusförnuft
sunda förnuftet säger att vi bör ta den säkra vägen
○ ibland tänkt som personlig verkande kraft i all­mänhet
upplysnings­tidens tro på Förnuftet
ta sitt förnuft till fånga in­se vad som är förståndigastde upp­manade politikerna i stads­delen att ta sitt förnuft till fånga och inte jaga kort­siktiga besparingar
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Schack-tafvels lek); fornsvenska fornuft; av lågtyska vornuft med samma betydelse, bildn. till vornemen, se ur­sprung till förnimma