SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fas`thålla verb fasthöll fasthållit fasthållen fasthållna, pres. fasthåller fast|­håll·erofta lös förb., jfrhålla 1 vid­hålla sin mening e.d. formelltkomm.han fasthöll en­vist sin ur­sprungliga versionfasthålla (vid) ngt/SATSsedan 1848Subst.:vbid1-147237fasthållande, fasthållning