publicerad: 2021  
förse försåg äv. försedde, försett
verb
förse´
● ofta perfekt particip ge (någon) vad som behövs i större mängd
JFR utrusta
någon förser någon/något av/med något
någon förser någon av något
någon förser någon med något
någon förser något av något
någon förser något med något
förse skolan med modern dator­utrustning; förse flyktingarna med kläder
○ äv. mer konkret sätta fast (nöd­vändigt före­mål) på
JFR anbringa
förse brevet med fri­märke; en revolver försedd med ljud­dämpare
○ ofta. refl., ibland med bi­betydelse av rofferi
förse sig med pennor på förrådet; han såg verkligen till att förse sig av buffén
belagt sedan ca 1400 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska forsea 'se till; förse'; av lågtyska vorsen 'iakt­ta; sörja för; förbi­se; försumma'
förseförseende