SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SO

Svensk ordbok

publicerad: 2021  

förständiga förständigade förständigat

verb

förstän´diga

● formellt befalla (någon) att ut­föra viss upp­gift

JFR ålägga

någon förständigar någon att+verb/sats

någon förständigar någon sats

någon förständigar någon att+verb

belagt sedan 1793; av tyska verständigen i bet. 'under­rätta'

förständigaförständigande

SO

Alfabetisk lista

  förställning subst.
  förställningskonst (förställning)
  förstämd adj.
  förstämma verb
  förstämning subst.
  förständiga verb
  förständigande subst.
  förstärka verb
  förstärkare subst.
  förstärkare (förstärka)
  förstärkarsteg (förstärkare)

  Till   alla ordböcker