publicerad: 2021  
förta förtog förtagit förtagen förtagna, presens förtar
även åld.
förtaga förtog förtagit förtagen förtagna, presens förtager
verb
förta´ el. förta´ga
● hindra från att komma till ut­tryck
något förtar något
det jolmiga vattnet förtog lusten att fiska; ett par skönhets­fel förtar inte det goda in­trycket av boken
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska fortaka
förtaförtagande
förta sig