publicerad: 2021  
förtära förtärde förtärt, presens förtär
verb
förtä´ra
1 in­ta och tillgodo­göra sig fast el. flytande föda
någon förtär något
det är förbjudet att förtära alkohol på all­män plats
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska fortära; av lågtyska vorteren med samma betydelse; jfr ur­sprung till tära
2 ofta pass. el. part. (så småningom) få att sönder­delas och försvinna
något förtär någon/något
något förtär någon
något förtär något
bilen var nästan förtärd av rost
sär­skilt bildligt om känsla
en förtärande oro; vara förtärd av längtan
belagt sedan ca 1500 Josua bok, Domare boken
förtäraförtärande