publicerad: 2021  
förvissning förvissningen
för·viss·ning·en (1), för·vissn·ing·en (2)
substantiv
förviss´ning
1 vanligen i vissa ut­tryck personlig, djup­gående över­tygelse
SE förvissa JFR 1tro 1
(i) förvissning (om något/att+verb/sats)
(i) förvissning (om något)
(i) förvissning (om sats)
(i) förvissning (om att+verb)
han körde om i den fasta förvissningen att den mötande bilen skulle väja; hon skuld­satte sig i trygg förvissning om att föräldrarna skulle hjälpa henne
belagt sedan ca 1550
2 det att vissna bort
belagt sedan 1850