SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fej`a verb ~de ~t fej·ar1städa och göra fint i hemmet el. annan lokal hyg.det fejades och putsades på alla ute­serveringar efter vinternfeja (ngt)sedan 1639av lågty. vegen, ty. fegen ’ren­göra; putsa; sopa’; jfr även isl. fægja ’blankskura; polera’ 2ta bort bast­hud från horn; om vissa djur Nollhjort­djur fejar hornen mot små­trädfeja ngtsedan 1866Subst.:vbid1-147676fejande, vbid2-147676fejning