SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1fe`la substantiv ~n felor fel·anfiol mest vid beskrivning av svensk spelmanskulturmusikhan gned på sin felasedan slutet av 1200-talet SOU; 1639 i sin nuv. formWestgöta-Lagenfornsv. fiþla; av lågty. vedele (ty. Fiedel); av medeltidslat. vit´ala (den vandrande spel­mannens stråk­instrument under tidig medel­tid)
2fe`la verb ~de ~t fel·ar1göra sig skyldig till fel spec. om tävlings­häst psykol.sese1fel 2 favoriten felade redan i startensärsk. i fråga om upp­trädandesynda att fela är mänskligtfela (mot ngn/ngt)sedan 1507brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)fornsv. fela; av lågty. feilen, felen ’slå fel’; se 1fel 2fattas ngt åld.Nollvad felar dig?klockan felade fem minuter i tvåfela (ngn), fela (MÅTT)den felande länkenselänk 1 sedan mitten eller senare hälften av 1400-taletProsadikter från Sveriges medeltidSubst.:vbid1-147702felande (till 1)