publicerad: 2021
gap
gapet, plural gap, bestämd plural gapen
gap·et
substantiv
1
uppspärrad mun hos djur el. människa
varggap
ett gap (mellan några)
han slängde ett köttben i rovdjurets gap; öppna gapet så kan jag mata dig!
○
äv. bildligt, spec.
öppning
ett gap i klippväggen; avfallet maldes ner i sopbilens gap
○
spec. äv.
(alltför) stort avstånd eller stor skillnad mellan vissa företeelser som framgår av sammanhanget
lönegap; räntegap
gapet mellan rika och fattiga länder
○
spec. äv. med tonvikt på att en (gratis)möjlighet öppnas, ofta oönskad
särskilt i sportjargong
hon serverade bollen rätt i gapet på motståndarlagets spjutspets, som bara hade att bredsida in den
sticka huvudet i lejonets gap
se
huvud
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska gap; till
gapa
2
mindre brukligt
knappast plur.
högljutt och oartikulerat skrikande
gapflabb
publikens gap och skrik
belagt sedan 1894
