publicerad: 2021  
ge upp gav, gett el. givit, presens ger
verb
ge upp´
1 äv. fast sammansättn., se uppge stöta ut rop eller dylikt
någon ger upp något
ge upp ett skrik
belagt sedan början av 1500-talet (Ett forn-svenskt legendarium); fornsvenska giva up 'stämma upp'
2 äv. fast sammansättn., jfr uppge erkänna sig besegrad
SE uppgivelse JFR foga sig 1, resignera, uppgiven
någon ger upp
fienden fick ge upp efter svåra förluster; du får inte ge upp än­nu!
○ äv. upp­höra med (att hysa)
någon ger upp något
ge upp allt hopp; ge upp alla försök
ge upp andan se anda
belagt sedan 1534
ge uppuppgivande, uppgivning