publicerad: 2021  
1gift giftet gifter
gift·et
substantiv
● ämne som redan i liten mängd genom sina kemiska egenskaper har skadlig eller dödlig in­verkan på levande organismer
giftampull; giftpil; insektsgift; motgift; nervgift; råttgift; växtgift
ett snabbverkande gift; miljöfarliga gifter; hon begick själv­mord genom att ta gift; han fick i sig en dödlig dos av giftet
○ äv. bildligt om något fördärvelse­bringande el. skadligt
fascismens smygande gift
ta gift på något vara tvär­säker på någotjag tror att det var så han sa men jag skulle inte ta gift på det
belagt sedan 1649; av lågtyska gift med samma betydelse, eg. 'det som man ger (att förtära)'; betydelse­mässigt samma ord som dos; identiskt med -gift i avgift, hemgift
Gift, gift, gift, gift,
gift, gift, gift, gift.
Gift till den man som jag en gång höll kär.
Bara en tre, fyra skedar, så­där. Povel Ramel, Gift, gift, gift ("Skilsmässoversion"; i Funny Boy, 1958)
2gift neutrum gift, bestämd form och plural gifta
adjektiv
● som lever i äktenskap
nygift; omgift; tvångsgift
gift (med någon)
hon är lyckligt gift; han är olyckligt gift; en gift kvinna; ett gift par; han är gift med sin ungdoms­kärlek; de har varit gifta i 40 år; han blev aldrig gift
○ äv. bildligt i ut­tryck för starkt och tids­krävande intresse
hon är praktiskt taget gift med sitt arbete
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska gifter; eg. perfekt particip till gifta; se ur­sprung till gifta bort, gifta sig
Gift, gift, gift, gift.
Gift, gift, gift, gift.
Gift med den man som jag håller så kär.
Gift sedan tre, fyra timmar, så­där. Povel Ramel, Gift, gift, gift ("Bröllopsversion"; i Funny Boy, 1958)