publicerad: 2021
glöd
glöden glöder
glöd·en
substantiv
1
knappast plur.
sken och värme från något som förbränns utan låga ofta i slutfasen av brinnandet
JFR
eld 1
eldens glöd hade falnat; han tittade drömmande in i glöden
○
ofta bildligt om intensitet el. lidelse
kärleksglöd; trosglöd
revolutionär glöd; han kysste henne med glöd; det fanns ingen glöd i laget
belagt sedan 1287 (testamente upprättat av Cecilia Elofsdotter till förmån för Nydala kloster (Svenskt Diplomatarium));
fornsvenska glöþ, motsvarande sv. dial. glo 'glöd'; till
glo
2
(samling av) glödande kol
en fin glöd att grilla på; en liten glöd hade fallit ner och antänt en tidning; glöderna flammade upp igen
belagt sedan senare hälften av 1300-talet
Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)
