publicerad: 2021  
1gny gnydde gnytt, presens gnyr
verb
ge ifrån sig ut­draget, jämrande ljud
någon gnyr (om någon/något/sats)
någon gnyr (om någon)
någon gnyr (om något)
någon gnyr (om sats)
det sjuka barnet gnydde i sömnen
äv. i fråga om (starkare) ljud från något icke-levande
stormen gnyr
äv. bildligt ut­trycka klago­mål
gny om skatterna
belagt sedan ca 1600; jfr ur­sprung till 2gny!!
gnygnyende, 2gny
2gny gnyet
gny·et
substantiv
ut­draget, jämrande ljud
JFR gnäll, tjut
gny (om någon/något/sats)
gny (om någon)
gny (om något)
gny (om sats)
vid minsta gny från barn­sängen vaknade föräldrarna
äv. om (starkare) ljud från något icke-levande
vapengny
stormens gny
äv. bildligt klagomål
det vanliga gnyet om ungdomens fattiga språk
belagt sedan 1430–50 (Konung Alexander); fornsvenska gny 'gny; larm'; besläktat med gno