publicerad: 2021  
1gunga gungade gungat
verb
gung`a
1 långsamt och mjukt svänga från den ena sidan till den andra ofta kring någon fast punkt el. axel
JFR dingla, pendla, 2vagga
någon/något gungar
någon gungar
något gungar
en häng­matta gungade mellan två äpple­träd; barnen satt och gungade på lek­platsen; taklampan i kajutan gungade av och an
○ äv. i fråga om liknande rörelse upp och ner (utan fast punkt)
JFR guppa 1, studsa 1, 1vippa 1
båten gungade i den krabba sjön
○ äv. om under­laget (tyckas) vara instabil
det var så hög stämning att dans­golvet gungade; den porösa isen gungade under henne; hon var så yr att marken tycktes gunga
○ äv. bildligt
en gungande vals; musikens sugande, gungande rytm
belagt sedan 1685; jfr da. gynge, äldre da. gunge med samma betydelse; trol. av ljudsymboliskt urspr.
2 få att röra sig långsamt och mjukt från den ena sidan till den andra eller upp och ned
någon gungar någon/något
någon gungar någon
någon gungar något
någon gungar (med något)
hon gungade babyn i famnen; gunga med benen
belagt sedan 1700
gungagungande, gungning
2gunga gungan gungor
gung·an
substantiv
gung`a
● sitt­anordning som är upp­hängd så att den kan gunga vanligen bestående av en bräda som är fäst med grova rep el. kätting i trädgren el. ställning; anv. vid lek
repgunga; slänggunga; svänggunga
en lek­plats med gungor och klätter­ställning
ta igen på gungorna vad man förlorar på karusellen ta igen en förlust på annat hållsänkt samtalstaxa men höjd öppnings­avgift – så tar mobil­operatörerna igen på gungorna vad de förlorar på karusellen
belagt sedan 1615; se ur­sprung till 1gunga!!