publicerad: 2021  
gäcka gäckade gäckat
verb
gäck`a
● ofta refl. el. pass. lämna (förväntning eller dylikt) ouppfylld
JFR bedra 1, svika
gäcka någon/något
gäcka någon
gäcka något
de hit­tills gäckade förhoppningarna; deras planer gäckades
○ äv. (om varelse) narra, lura
en gäckande skugga; "Gud låter inte gäcka sig", sade prästen
belagt sedan början av 1500-talet (Skrifter till Läsning för Klosterfolk); fornsvenska gäkka
gäckagäckande