publicerad: 2021  
hage hagen hagar
hag·en
substantiv
ha`ge
1 in­hägnad betes­mark som inte bearbetas utan har naturlig karaktär
JFR vall 2, äng
hagmark; fårhage; hästhage
många hagar har växt igen
○ äv. ut­vidgat löväng
i vår Herres hage i den jordiska miljö människan är hänvisad tillvi är många som måste försöka samsas i vår Herres hage
belagt sedan 1285 (testamente upprättat av ärkedjäknen i Linköping (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska haghi 'stängsel; in­hägnad; betes­mark'; gemensamt germanskt ord; jfr ur­sprung till hejd, häck, hägg, hägn
2 sluten, staket­liknande an­ordning som av­gränsar lek­område för små­barn
○ äv. om lek­området
den lille killen satt nöjd i sin hage med alla gose­djuren om­kring sig
belagt sedan 1949
3 upp­ritad figur med ett an­tal rutor som man ska passera hoppande på ett ben utan att röra vid de upp­ritade linjerna
barnen hoppade hage
belagt sedan 1845
Uti vår hage där växa blå bär.
Folk­visa från Got­land