publicerad: 2021  
hink hinken hinkar
hink·en
substantiv
● (nästan) cylindriskt kärl med bär­hand­tag för transport av vätska el. sand eller dylikt
JFR 1spann, ämbar
plasthink; plåthink; skurhink
en hink (något) en hink (med något)
hämta två hinkar vatten till sommar­stugan
○ äv. om mot­svarande lek­sak
ungarna lekte med hink och spade i sand­lådan
belagt sedan 1509 (Handlingar rörande Helga Lekamens Gille i Stockholm); fornsvenska hinker; sv. dial. hink, ink, äv. 'brunns­svängel, häv­stång, med vars hjälp man hämtar upp vatten ur en brunn'; av lågtyska henneke med samma betydelse, bildligt från person­namnet Henneke, Hinke, smeknamnsform av Heinrich, sv. Henrik