publicerad: 2021  
hjälte hjälten hjältar
hjält·en
substantiv
hjäl`te
1 person som gjort någon mycket modig eller av­görande in­sats och där­för åt­njuter beundran
hjältedyrkan; hjältedöd; hjältegloria; folkhjälte; frihetshjälte; krigshjälte
hon räddades av en sago­likt ädel hjälte; han blev matchens hjälte genom att nicka in kvitteringen i slut­sekunderna
äv. om mycket upp­offrande el. tål­modig eller dylikt person ofta i förbindelse med genitiv
en arbetets hjälte; en hjälte som bar sitt lidande i tysthet
äv. försvagat, spec. om person som är före­mål för beundran el. kärlek
"Du är min hjälte", viskade hon till honom
spec. äv. om person i all­mänhet (i ut­mattat till­stånd)
där låg han som en slagen hjälte efter ett dygn utan sömn
ibland ironiskt
om han drar kniv så vad du gör, försök inte spela hjälte
belagt sedan 1430–50 (Hertig Fredrik av Normandie); fornsvenska hälade, helte; germ. ord, urspr. 'fri man'
2 (manlig) huvud­person i diktat verk som roman, film, teater­stycke eller dylikt
(någots) hjälte
romanens hjälte är en helt all­daglig kontorist
belagt sedan 1798