publicerad: 2021  
holk holken holkar
holk·en
substantiv
[hål´k]
1 konst­gjort bo för hål­byggande (små)fåglar t.ex. i form av en hop­spikad liten täckt låda el. ett ur­holkat stycke av en trädstam med ingångs­hål
JFR rede 1
fågelholk; starholk; träholk
en holk bör sitta i lä och gärna vara riktad åt söder
äv. något ut­vidgat
fjärilsholk; fladdermusholk; humleholk
belagt sedan 1835; jfr fornsvenska holker 'ur­holkat före­mål'; bildn. till hål
2 krans av fjällika hög­blad runt blom­korg hos vissa växter
SYN. blomholk
holkfjäll
belagt sedan 1832
3 historiskt typ av större handels­fartyg under medel­tiden
äv. om gammalt, ut­tjänt far­tyg, t.ex. anv. som förråds­fartyg ålderdomligt
belagt sedan ca 1452 (Nya eller Karls-Krönikan); fornsvenska holker; av lågtyska holk 'större lastskepp'; trol. identiskt med holk 1
Tjo, vad det var livat i holken i lör­dags. Titel på sång av Povel Ramel (1948)