publicerad: 2021  
hugg hugget, plural hugg, bestämd plural huggen
hugg·et
substantiv
1 slag med skarpt vapen eller redskap
huggsår; yxhugg
ett hugg (med något) (mot någon) ett hugg (med något) (i något)
ett dödande hugg i bröstet; efter ett par hugg föll trädet
ibland äv. om stöt
han måttade ett hugg med kniven
äv. om det synliga resultatet
ett fult hugg i bordet
äv. om miss­handel i all­mänhet (sär­skilt i ett ut­tryck)
hon fick ut­stå både hugg och slag från sin man
äv. bildligt om aggressiv kritik och dylikt
det växlades skarpa hugg i debatten; han gav hugg på sig med sina dåligt under­byggda på­ståenden
med något i högsta hugg med något färdigt att omedelbart an­vändasvid monumentet fanns många turister med kamerorna i högsta hugg
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska hug; till hugga
2 an­fall med tänder el. annan vass kropps­del; mest av djur
ormens hugg
spec. i fråga om fiskar napp
få hugg på djupt vatten
vara på hugget vara koncentrerad och full av verksamhetslustde före­tag som varit på hugget och minskat sina koldioxid­utsläpp kommer att belönas med ett miljö­pris; mål­vakten var på hugget och räddade laget från förlust
belagt sedan ca mitten av 1400-talet Läke- och örte-böcker
3 plötslig stark smärta vanligen fysisk men äv. själslig
hon kände ett hugg i bröstet
belagt sedan 1831