publicerad: 2021  
hålla höll hållit hållen hållna, presens håller
verb
håll`a
1 ibland med partikel, sär­skiltfast, in ut­sätta (någon/något) för ett fast tag vanligen med handen el. armen
JFR bära 1
fasthållande
någon/något håller (fast/in) någon/något
någon håller (fast) någon
någon håller (fast) något
någon håller (in) någon
någon håller (in) något
något håller (fast) någon
något håller (fast) något
något håller (in) någon
något håller (in) något
någon/något håller i/om någon/något
någon håller i någon
någon håller i något
någon håller om någon
någon håller om något
något håller i någon
något håller i något
något håller om någon
något håller om något
hon höll i skaftet på yxan; barnet höll hårt i faderns hand; hon försökte fly, men polisen höll fast henne; "Håll om mig", viskade hon; hon höll paraplyet över pojken; elefanten höll en gren med snabeln
○ spec. för att stödja sig eller dylikt (ibland refl.)
någon/något håller (sig) (fast) i någon/något
någon håller (sig) (fast) i någon
någon håller (sig) (fast) i något
något håller (sig) (fast) i någon
något håller (sig) (fast) i något
om hon inte hade hållit sig fast hade hon ramlat över­bord
○ spec. äv. för att mot­verka någon rörelse, handling eller dylikt; äv. bildligt vanligen med partikel, t.ex.in, tillbaka
hållare
någon/något håller (in/tillbaka) någon/något
någon håller (in) någon
någon håller (in) något
någon håller (tillbaka) någon
någon håller (tillbaka) något
något håller (in) någon
något håller (in) något
något håller (tillbaka) någon
något håller (tillbaka) något
hålla in hästen; hålla hårt i plån­boken på casinot; han kunde inte hålla till­baka ett ut­rop av förvåning
○ äv. bildligt med partikelnfast vidhålla
någon håller fast vid något
hålla fast vid det man sagt
helt och hållet se hel
hålla hårt i plån­boken se plånbok
hålla i slantarna se slant
hålla i trådarna se tråd
hålla i tyglarna se tygel
hålla inne med något se inne
hålla masken se mask
hålla någon om ryggen se rygg
hålla någon på halster se halster
hålla någon på sträck­bänken se sträckbänk
hålla någon räkning för något se räkning
hålla någon under armarna se arm
hålla någon/något stången se stång
hålla tummarna för någon/något se tumme
belagt sedan 1000-talet (runsten, Turinge, Södermanland (Sveriges runinskrifter)); runform hiltu (pret.), fornsvenska halda; gemensamt germanskt ord, urspr. 'vakta (boskap)'; jfr ur­sprung till 2halt 2, 3halt, samhälle 1, uppehälle
2 sätta in krafter för att bevara i visst läge el. till­stånd; som motverkan mot krafter som strävar i annan riktning
JFR bära 2
bibehålla; upprätthålla; vidmakthålla; öppethållande
någon/något håller någon/något (någonstans) (sätt)
någon håller någon (någonstans) (sätt)
någon håller något (någonstans) (sätt)
något håller någon (någonstans) (sätt)
något håller något (någonstans) (sätt)
någon/något håller någon/något adj
någon håller någon adj
någon håller något adj
något håller någon adj
något håller något adj
hålla armen sträckt; hålla ögonen öppna; hålla balansen; hålla vägen fri; de försökte hålla honom borta från makten; affären håller låga priser
○ spec. med av­seende på (rörelse i) viss riktning eller dylikt; äv. bildligt (låta) vara kvar i visst läge el. till­stånd
någon/något håller (något) (någonstans)
någon håller (något) (någonstans)
något håller (något) (någonstans)
far­tyget höll kurs mot Born­holm; flyg­planet kunde inte hålla kursen; håll till höger vid möte!; partiet höll en konsekvent linje i pensions­frågan
○ ofta med av­seende på sinnes­tillstånd
hålla humöret uppe; hålla huvudet kallt; hon höll bilden av honom i minnet
○ ibland spec. inne­bärande för­del för någon
hålla sig informerad; hon höll honom sällskap
○ spec. äv. med av­seende på viss ställning
laget lyckades hålla oavgjort med 10 man; hålla siffrorna nere; en ställning där svart bör kunna hålla remi
hålla babblan se babblan
hålla flabben se flabb
hålla i gång se i gång
hålla i gång något låta något vara i verksamhetför att hålla i gång ett järn­bruk behövdes enorma mängder trä­kol
hålla i slantarna se slant
hålla klaffen se klaff
hålla käft(en) se käft
hålla mun(nen) se mun
hålla någon kort se kort
hålla någon skades­lös se skadeslös
hålla någon/något i schack se schack
hålla rent fram­för egen dörr se dörr
hålla snattran se snattran
hålla streck se streck
hålla truten se trut
hålla tätt se tät
belagt sedan 1000-talet runsten, Turinge, Södermanland (Sveriges runinskrifter)
3 bevara kontroll över något som an­grips el. hotas
någon håller något
försvararna lyckades hålla fortet
○ äv. lyckas bevara åt sig något som konkurrenter vill till­skansa sig
hon håller fort­farande fjärde­platsen; han kan inte längre hålla sin plats i A-laget
○ spec. äv. reservera
håll en plats åt mig!
○ spec. äv. med av­seende på (viss) mot­spelare i boll­spel markera
nu håller vi var sin man vid in­kastet!
hålla färgen se färg
hålla stånd se stånd
hålla ställningarna se ställning
belagt sedan 1320–50 En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga
4 förrätta någon formell och mer el. mindre officiell procedur
någon håller något
hålla bröllop; hålla guds­tjänst; hålla samman­träde
○ spec. (muntligt) fram­föra
hålla tal; hålla predikan
hålla hov se hov
hålla låda se låda
belagt sedan 1285 stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)
5 handla i enlighet med visst av­tal eller dylikt
någon/något håller något
någon håller något
något håller något
hålla ord; han höll inte sitt löfte
○ spec. om att in­finna sig vid viss tid­punkt el. att full­göra något in­om viss tid
hålla tiden
○ äv. bildligt, spec. mot­svara upp­ställda förväntningar på kvalitet eller dylikt
hotellet håller god standard; hennes nya album håller hög klass
○ spec. äv. om före­mål
en bil som håller vad den lovar
hålla måttet se mått
belagt sedan 1000-talet (runsten, Aspö, Södermanland (Sveriges runinskrifter)); runform halta
6 (låta) ha till­gång (till)
JFR förse
djurhållning
någon håller något
hålla hundar
○ spec. ha i sin tjänst el. i sitt hus­håll
hålla tjänare
○ äv. med in­riktning på annan person
någon håller någon med något
föräldrarna håller henne fort­farande med mat och hus­rum
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
7 riskera (viss summa pengar) för möjlighet till snabb vinst vanligen grundat på an­tagande om viss ut­gång el. visst resultat (bland flera möjliga); ofta som en sorts tävlan med annan person
JFR satsa
någon håller något (på någon/något/sats)
någon håller något (på någon)
någon håller något (på något)
någon håller något (på sats)
hålla vad; jag håller en hundra­lapp på att NN vinner; hon var beredd att hålla en slant på att hon hade rätt
belagt sedan 1734
8 med prep.på gynna (tävlings­deltagare) med sin önskan om fram­gång
någon håller på någon/något
någon håller på någon
någon håller på något
en stor del av publiken höll faktiskt på borta­laget
○ äv. all­männare tro på (någons förmåga) och där­för stödja personen i fråga
han har all­tid hållit (styvt) på sin bror­son
○ äv. försvagat lägga stor vikt vid något
hålla på etiketten; vi behöver inte hålla på formerna; han håller på att man ska göra sin plikt vad det än kostar
belagt sedan 1810
9 an­se (ha egenskapen att vara)
någon håller någon/något för (att vara) någon/något/adj
någon håller någon för (att_vara) adj
någon håller någon för (att_vara) någon
någon håller någon för (att_vara) något
någon håller något för (att_vara) adj
någon håller något för (att_vara) någon
någon håller något för (att_vara) något
hon håller honom för (att vara) en hederlig person; han håller det för troligt att det blir regn
hålla till godo med någon/något se godo
belagt sedan början av 1300-talet Skåne-Lagen
10 mindre brukligt stanna och förbli på platsen en kort(are) tid om for­don, förare eller dylikt
någon/något håller (någonstans)
någon håller (någonstans)
något håller (någonstans)
bussen höll vid stationen
○ äv. bildligt
håll ett ögon­blick, jag förstår inte resonemanget!
hålla hus se hus
belagt sedan 1430–50 Konung Alexander
11 ha till­räcklig (inre) stadga för att inte skadas vid på­frestning särsk. om före­mål som inte går sönder vid slag el. stöt
JFR hålla sig 3
hållbar; hållfasthet
något håller (för något/att+verb)
något håller (för något)
något håller (för att+verb)
något håller (att+verb)
klockan föll i golvet men höll; stolen håller inte att stå på
○ äv. i fråga om mer el. mindre naturliga på­frestningar som verkar under längre tid
tyget håller inte att tvätta; färgen höll inte i tvätten; deras äktenskap höll inte för den nya på­frestningen
○ äv. bildligt om på­stående, teori etc. visa sig korrekt vid ett genom­förande i detalj
hypotesen höll inte; resonemanget är bestickande, men det håller inte
belagt sedan mitten av 1300-talet Östgöta-Lagen
hålla av, hålla efter, hålla före, hålla i sig, hålla igen, hålla ihop, hålla inne, hålla med, hålla på, hålla samman, hålla sig, hålla till, hålla undan, hålla upp, hålla ut, hållas