publicerad: 2021  
1häckla häcklade häcklat
verb
häck`la
1 bearbeta (lin) genom ett slags kamning i syfte att av­skilja blånor nu­mera vanligen maskinellt
häckla (något)
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Latinskt-svenskt glossarium); fornsvenska häckla; av lågtyska hekelen, tyska hecheln med samma betydelse; till 2häckla
2 av­bryta (talare) med när­gångna och besvärliga frågor särsk. som stående in­slag i det politiska livet i vissa länder, bl.a. Eng­land
häcklare
häckla någon (för något/sats)
häckla någon (för något)
häckla någon (för sats)
oppositionen häcklade regeringens tales­man
○ äv. hån­fullt kritisera
han häcklades av kamraterna för sin "geniala" idé
belagt sedan 1596; till 1häckla 1
häcklahäcklande, häckling
2häckla häcklan häcklor
häckl·an
substantiv
häck`la
● mest historiskt ett redskap som an­vänds vid lin­beredning, bestående av en träplatta med (järn)taggar i rader för avskiljning av blånorna
○ äv. ett fisk­redskap med många krokar
belagt sedan 1462 (Jönköpings stads tänkebok); fornsvenska häkla; av lågtyska hekele med samma betydelse (tyska Hechel); besläktat med hake 1