publicerad: 2021
hända
hände hänt, presens händer
verb
hän`da 
●
(komma att) äga rum genom krafter el. faktorer som inte (helt) kan kontrolleras; ofta i fråga om sammansatt förlopp med en serie delmoment
något händer (någon) (tid) (någonstans)
han berättade om allt som hade hänt under resan; vad som helst kunde hända; det får inte hända någon mer olycka; det händer ibland att hon tittar in
○
ibland spec. med antydan om negativ tilldragelse
du ser så bekymrad ut – det har väl inte hänt något?
○
äv. med avseende på person eller dylikt, ofta om något farligt
vederfaras
JFR
drabba
om något skulle hända mig så vet du var pengarna finns; vad skulle hända med den föräldralöse pojken?
det kan hända att ...
det är möjligt att ...det han hända att hon har rätt
det kan väl hända
det kan kanske förhålla sig såvanligen som uttryck för motvilligt medgivande:
det kan väl hända att man ljuger någon gång ibland
det må vara hänt
det kan (nätt och jämnt) godtasatt en politiker kan uttrycka sig tarvligt må vara hänt, men att ingen av hans partikamrater reagerat mot hans uttalande är betänkligt
låtsas som om ingenting har hänt
se
låtsas
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen);
fornsvenska hända, urspr. 'gripa med handen'; till
hand
händahändelse
Och det hände sig vid den tiden, att från kejsar Augustus utgick ett påbud, att hela världen skulle skattskrivas.
Bibeln (1917 års övers.), Lukas 2:1
