publicerad: 2021  
hänga sig hängde hängt, presens hänger
häng·er sig
verb
häng`a sig
1 begå själv­mord genom hängning
SE hängning 2 JFR hänga 3
någon hänger sig (någonstans)
○ någon gång äv. skämtsamt hänga av sig
ni kan hänga er i den här garderoben
belagt sedan 1493 (Stockholms Stads Jordebok 1420–1474); fornsvenska hängia sik
2 var­dagligt (fastna och) råka ur funktion
JFR hänga upp sig
något hänger sig
datorn hängde sig
belagt sedan ca 1970