publicerad: 2021  
hänga upp sig hängde hängt, presens hänger
häng·er upp sig
verb
hänga upp´ sig
● (fastna och) råka ur funktion
JFR hänga sig 2
något hänger upp sig
växeln hade hängt upp sig så det gick inte att få in ettan
○ äv. bildligt om person små­aktigt fästa sig vid (och kritisera) detaljer eller dylikt
någon hänger upp sig (på något)
så är där några tryck­fel – men vi ska väl inte hänga upp oss på små­saker
belagt sedan 1828