SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
flim`ra verb ~de ~t flimr·arsynas som ett flimmer psykol.en flimrande tv-bilddet flimrade för ögonen efter slagetibl. med sam­tidig inne­börd av rörelsevanligen med partikelnförbi en massa minnes­bilder flimrade förbi i hans huvudflimra (förbi) (ngnstans)sedan 1845av ty. flimmern ’glittra; skimra’; nära besl. med 2flamma Subst.:vbid1-151237flimrande, vbid2-151237flimring; flimmer