SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fli`na verb ~de ~t flin·arle på ett mindre vackert sätt ofta försmädligt komm.stats­ministerns tal om flinande 25-åriga börs­mäklarehan flinade lite generatäv.(små)skratta hon flinade läraren rätt upp i an­siktetflina (åt ngn/ngt/SATS), flina (ngn ngnstans)sedan 1710sv. dial. flina ’flina; visa tänderna’; urspr. ’vara öppen; gapa’ Subst.:vbid1-151245flinande; flin