SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1flit substantiv ~en flit·enbenägenhet att ständigt vara i verksamhet psykol.SYN.synonymsträvsamhet samlarflito­uttröttlig flitberöm­värd flitmed flit och möda har hon skapat sig en ställning i före­tagetlåta flitens lampa lysa/brinnaselampa sedan 1430–50Hertig Fredrik av Normandiefornsv. flit; av lågty. vlit ’iver; strid’; jfr flis
2flit substantiv, ingen böjning komm.med flitav­siktligtlaget an­klagades för att ha förlorat matchen med flit sedan 1678