publicerad: 2021  
höra upp hörde hört, presens hör
hör·de upp
verb
höra upp´
1 lyssna upp­märksamt
någon hör upp
hör upp ordentligt så slipper vi ta om det
belagt sedan 1550
2 ofta fast sammansättn., se upphöra sluta
upphörande
någon hör upp (med något/att+verb)
någon hör upp (med något)
någon hör upp (med att+verb)
någon/något hör upp (att+verb)
någon hör upp (att+verb)
något hör upp (att+verb)
regnet hörde upp; kan du höra upp med att vissla?
belagt sedan 1584