publicerad: 2021  
ingen inget inga
ing·et, ing·a
pronomen
ing`en
● inte någon enda
MOTSATS någon 1
ingen buss syntes till; inga blommor hade slagit ut
○ ofta i själv­ständig an­vändning, spec. om person
ingen är profet i sitt fädernes­land; de kände ingen på det nya stället
○ spec. äv. (i neutrum) ingenting
inget oroar dem så som ovissheten
○ äv. med förnekande av egenskap snarare än existens
han är ingen hjälte precis; hon är ingen ungdom längre; det är ingen konst att slå en signal
det är inget att stå efter det är inget att önskakändisskapet är inget att stå efter om man inte är beredd att få sitt privat­liv granskat i skvaller­pressen
för ingen del se del
ingen orsak se orsak
inget att göra (något) åt omöjligt att ändratåget kommer att bli försenat, men det är inget att göra åt
inget ha att hämta se hämta
på inget vis se vis
under inga förhållanden se förhållande
belagt sedan 1000-talet (runsten, Ludgo, Södermanland (Sveriges runinskrifter)); runform inki, fornsvenska ängin, ingin, samman­satt av 1en!! i bet. 'någon' och den nekande partikeln -gi; jfr ur­sprung till icke