publicerad: 2021
inherent
neutrum inherent, bestämd form och plural inherenta
in·her·ent
adjektiv
inheren´t 
●
som utgör en naturlig egenskap hos någon el. något
inherent (i något)
språkförmågan är inherent hos barnet
belagt sedan ca 1810;
av lat. inhæ´rens 'som ingår i någons eller någots väsen'
